Att få sina personuppgifter publicerade på internet i sammanhang man inte själv rår för är en mardröm som blir verklighet för många, framför allt den yngre generationen. I somliga fall sker det genom oskyldiga skämtsamma inlägg men alltför ofta är syftet att orsaka skada för den exponerade personen. Extra allvarligt blir det när det gäller publicering av känsliga personuppgifter om hälsa, religion, sexuell läggning eller skapande av profiler i annans namn där olämpligt innehåll publiceras för att skada dennes hänseende.
GDPR är nytt och okänt för många, inte minst för privatpersoner. De flesta känner inte till dataskyddsförordningen utöver den information som ges av offentliga myndigheters automatiska telefonsvarare, eller kanske från cookie-bannern på diverse hemsidor.
Ägare av webbplatser har ett ansvar att hantera våra personuppgifter på ett säkert sätt, samt att informera oss registrerade om den behandling som görs och om våra rättigheter. Faktum är dock att vi privatpersoner i regel själva blir personuppgiftsansvariga när vi publicerar information om andra människor på sociala medier. Endast i särskilda fall där publiceringen utförs som ett led i verksamhet av rent privat natur eller med direkt koppling till hushållet finns ett undantag från ansvaret, enligt det så kallade privatundantaget. Undantaget är snävt formulerat och publicering av personuppgifter på sociala medier omfattas inte enligt Integritetsskyddsmyndigheten. Anledningen är att innehållet exponeras för en bredare krets och därmed inte kan anses vara av rent privat natur.
Den spanska dataskyddsmyndigheten AEPD har utdelat en sanktion om 2.000€ till en privatperson för publicering av en annan persons telefonnummer på en webbplats utan dennes vetskap och samtycke. Några få men vanligt förekommande knapptryck som i detta fall blev kostsamt.
Detta är ett ytterligare exempel på hur dataskyddsförordningen fungerar som ett skyddsnät för oss privatpersoner, även i förhållande till andra privatpersoner.
